Veckans blandband v21
Igår kändes det som att jag hade missat en vecka och att jag glömt att göra blandbandet. Men tack och lov så insåg jag snabbt att så inte var fallet, och att jag redan hade börjat på ett nytt blandband. Någon timme senare var det klart och nu sitter jag här och skriver ihop texten som ackompanjerar bandet. Grädden på moset. Eller löken på laxen. Beroende på om du gillar texterna, eller om du bara är här för musiken? Hur som helst så hoppas jag att musiktipsen ska falla dig på läppen och att veckans blandband kan ge dig drygt 45 minuters njutning.
Den här veckan så har jag återigen blandat rejält. Några låtar tror jag ni kommer tänka att de var ju precis sånt som vi tänker att Marcus lyssnar på, och några kommer kanske vara lite mer oväntade. Och så har jag lassat på några tryckare. Nu när vi börjar närma oss slutet av den här jävla pandemin och se ljust i tunneln så behövs det låtar där vi får dansa nära varandra.
Dela gärna med dig av blandbandet, antingen genom att skriva om det på sociala medier och använda #veckansblandband eller leta upp mig @kgmarcus och RT mina tweets eller gilla mina inlägg på Instagram
Längst ner hittar du länken till veckans blandband v21 på Spotify.
John Denver – Annie’s Song
Jag är verkligen inte särskilt starkt på amerikanska singer/songwriters från 60/70-talet. Men jag känner igen en bra låt när jag hör den. Just den här påmindes jag om när jag gjorde Melodikrysset förra lördagen. Inget jag skäms för, men såklart en tydlig åldersmarkör.
Babybird – You’re Gorgeous
Han har varit med på ett tidigare blandband med en annan låt. Den här gången är det brottarhitten, låten som högst troligen säkrade hans ekonomi för lång tid framöver. En otrolig poplåt och tittar man bara på titeln så känns det kanske inte helt konstigt att den (enligt uppgift) spelades på en hel del bröllop i slutet av 90talet. Lyssnar man på hela texten känns det dock lite smutsigt då den handlar om ett rätt osunt förhållande. Textrader som ”You said I wasn’t cheap, paid me 20 pounds” och ”You put me on the bonnet and snapped me til it hurt” är kanske inget man säger till sin blivande fru/make…
Tommy 16 – Born To Be A Longer
Hardy Nilsson/Tommy16 eller Potato/Potato (engelskt uttal). Samma grupp men olika språk. Jag har ju tidigare skrivit om mina pinsamma möten med medlemmar ur Hardy Nilsson/Tommy16 så ska inte tjata mer om det. Bara att jag lite saknar att hänga på små klubbar och konserter där man kan bjuda gamla svenska indiestjärnor på öl. Förhoppningsvis kommer någon eller några dyka upp på Wannadies konsert i september. Då ska det deifintivt bjudas på öl och dras historier som sedan landar platt. Härligt ska det bli!
Så länge kan ni lyssna på den här låten. Själv kastas jag tillbaka till Fruängsgatan och tonårskänslor. Klart man är en längtare!
The Smashing Pumpkins – 1979
Varje gång jag hör den här låten så får jag nästan lite tårar i ögonen. Jag har säkert skrivit det om andra låtar också, men det här är verkligen något sorts soundtrack till det sista året på gymnasiet. Den obesvarade och den besvarade kärleken, festerna, oron för framtiden, tröttheten på skolan, drömmarna om London, musiken, allt fångat i en enda låt. Orkar knappt skriva mer om det nu när alla känslorna kommer tillbaka. En fantastisk tid, och en tid jag hatade.
Die Sterne – Universal Tellerwäscher
Jaha, tänker du kanske nu. Från gymnasial känslostorm till tysk diskmaskin, stort steg. Jag håller med. Den här låten har förföljt mig och har dykt upp på min Discover Weekly ett orimligt antal gånger. Nu har den till slut fastnat och jag har börjat gilla den. Har inget annat på den. Hoppas ni gillar den med. Annars kommer jag ta med den på fler blandband tills ni gör det.
Frank Hamilton/Jonny Wright – Another Love Song
Singer/songwriters från England, aktiva på 2000-talet, har jag rätt bra koll på. Frank Hamilton upptäckte jag för några år sedan när han gjorde en cover på Wheatus gamla hit ”Teenage Dirtbag”, en grymt bra version faktiskt. Hade kunnat ta med den på ett blandband, men jag har haft för många covers. Hur som, den här låten är genial i all sin enkelhet. Lyssna bara på texten. I bryggan, eller om det är att betrakta som refräng, så lyckas han få in titlarna på typ sex – sju andra sånger om kärlek. Dessutom är melodin svår att värja sig mot.
Låten får mig att drömma om London. Inte på samma sätt som ”1979”, men det börjar kännas att det var februari 2020 som jag senast var där. Förhoppningsvis är det snart möjligt att åka dit igen.
Pelle Carlberg/Ida Maria – I Love You, You Imbecile
Sveriges motsvarighet till Frank Hamilton heter Pelle Carlberg. Eller egentligen är det kanske Englands motsvarighet till Pelle Carlberg som heter Frank Hamilton. Hur det än är så är det samma luftiga indiepop med texter som handlar om kärlek och smärta. Den här duetten ger vårkänslor och det spritter lite i benen, så kan bli lite indiedans.
Tycker man att Sirius är allsvenskans bästa lag så kan man lyssna på Pelle Carlbergs låt om de blåsvarta. Jag gillar Malmö FF så jag lyssnar på Liberators låt med samma namn.
Pulp – Babies
Ok, det verkar vara två teman på det här blandbandet. London och ungdomliga känslor. Pulp fångar båda. Ja, jag vet att de är från typ Sheffield eller nåt men jag lyssnade mest på dem när jag bodde i London 1996/97. Den fångar en rad känslor från den tiden. Den obesvarade och den besvarade kärleken, festerna, oron för framtiden, tröttheten på jobbet, drömmarna om Sverige, musiken, allt fångat i en enda låt. En fantastisk tid, och en tid jag hatade.
OMD (orkar inte skriva ut hela namnet) – Pandora’s Box
En sån där låt som snurrade på MTV och som jag inte förstod storheten i när det begav sig. Videon var ett ihopklipp av en gammal stumfilm (Pandora’s Box) och svartvita scener med bandet. Innovativt när det begav sig. Lite daterat när man tittar på det idag. Låten håller dock fortfarande.
Madonna – The Power of Good-Bye
Jag var inte så förtjust i Madonna när jag växte upp, men förstod ju såklart att hon var bra och jag hade många runt omkring mig som verkligen gillade henne. Och hennes förmåga att ständigt förnya sig själv imponerar fortfarande. 1998 kom Ray of Light och jag tror alla i Sverige tyckte det var lite roligt att en svensk fick regissera hennes video. Nu när det gått mer än 20 år så tror jag äntligen vi kan ta bladet från munnen och stark ifrågasätta storheten i den videon. Men men, lite stolta var vi alla.
Bästa låten från den skivan är dock den här, alla dagar i veckan.
Duran Duran – A View to a Kill
James Bond tog steget in i 80talet och filmmusiken följde med. Otroligt stark låt, till en film som väl i ärlighetens namn var lite sådär. Enda gången låten överträffade filmen på samma sätt var väl A-Ha’s ”Living Daylights”.
Europe – Carrie
Nu har vi kommit till powerballadernas powerballad. Carrie. Har någon pre-teen/tonåring uppvuxen i Sverige under 80talet inte dansat tryckare till den här? Eller i alla fall velat dansa tryckare till den här? Jag tror inte det. Den har allt. Så grabba tag i närmaste person och kram-dansa, med tillåtelse förstås så avslutar vi den här jävla pandemin med ett stort kramkalas!