Veckans blandband v22

Sommaren är verkligen här! Oklart om det märks på veckans blandband, men det märks i sinnet att det är varmare och ljusare. Några låtar har kanske ett lite somrigare tema och jag hoppas att de ska falla er på läppen och smeka era öron.

När jag gjort urvalet och sorterat så blev det tolv låtar på veckans blandband. Fyra – fem låtar fick flytta till nästa vecka. Tyngdpunkten för musiktipsen är, inte helt oväntat, från 90talet och framåt med ett steg tillbaka till 60/70-tal.

Nåväl, som vanligt älskar jag när ni delar detta vidare i era kretsar. Låt fler få del av musikens glädje! Länk till blandbandet på Spotify finns, som vanligt, längst ner i inlägget.

Passion Pit – Tonight, Tonight

Det var länge sedan jag hade med en cover på veckans blandband, tror jag i alla fall. Hur som helst, det här är en fin version av Smashing Pumpkins gamla hit. Känd från tv också, närmare bestämt norska succén Skam. Otrolig serie med ett mycket bra soundtrack. 

Honey is Cool – Nach Heart

Idag är Håkan Hellström superstor. Och the Knife har haft framgångar över hela världen. Men innan de hamnade där så hängde de alla i Göteborg, och spelade alla i Honey is Cool – syskonen Dreijers första(?) projekt. Hellström sprang troligen mellan replokalerna och spelade trummor i HiC samt bas i Broder Daniel, och satt säkert och plinkade på sin gitarr till tonerna av Dexys Midnight Runners. Syskonen Dreijer tittade kanske in i musikaffären och drömde om synthar och trummaskiner, och masker. Men ibland var de i samma rum och skapade fina låter, bland annat den här. Otrolig allsångs-känsla i denna och hade den kommit nu hade de garanterat stått på Skansens scen och vi hade alla sjungit för full hals.

Stereo Total – Liebe zu Dritt

För några (tio?) år sedan såg jag och Jonas Stereo Total på Debaser Medis. I den konserten framförde de den franska versionen av den här låten, och så tog de upp en stackare på scenen som fick dansa med de två huvudpersonerna. Tror hen tänkte att det skulle vara lite kul att få vara på scenen, men sen blev det bara konstigt. Jag och Jonas stog längst bak vid baren. Det var inte så konstigt.

För övrigt var Debaser medis en av de bästa konsertlokalerna som funnits i Stockholm, både i utformning och i utbud.

The Timelords – Doctorin’ the Tardis

Ibland känns det helt sjukt att jag dragit det här projektet i 22 veckor. 285 låtar har jag satt ihop i olika blandningar, och sen skrivit en text om varje låt. När det här är klart så får vi som det går att göra en bok av det eller nåt av det här. Vi får se. Hur som haver, på det första blandbandet var den första låten Justified and Ancient med KLF. Och det är väl vad det är, för mig var det en av låtarna som fick mig att upptäcka KLF och köpa skivan the White Room. På den tiden hade jag ingen aning om att de funnits ett tag under olika namn, och jag hade nog ingen större aning om att Dr Who reste runt i en Tardis. Eller vad han nu gjorde.

2004/2005 bodde jag i England (ett jävla tjat om det jag vet!) och då återlanserades Dr Who med Christopher Ecclestone som doktorn, och sedermera den internationellt mer kända David Tennant. Då lärde jag mig bland annat om Tardis, och doktorn var en Timelord. Aja, jag följde aldrig serien i någon större utsträckning. Men jag gillade ledmotivet. Och det gjorde tydligen också galningarna bakom KLF.

Hefner – The Hymn For The Cigarettes

Kanske inte helt lämpligt nuförtiden. Men en hyllningslåt(?) till cigaretter. Under många år rökte jag, och gjorde det glatt. Först för att jag tyckte det var lite coolt, och sen för att jag fortfarande tyckte det var lite coolt. Och för att jag var fast i nikotinet förstås. Sen slutade jag röka. September 2010 närmare bestämt. Och det är ju snart elva år sedan. Men fortfarande kan jag ibland tänka att det vore najs med en blå camel. Särskilt när jag är lite stressad, eller när jag tänker på hur gött det var att sitta i en bar, dricka en bärs och röka en cigg.

Dessutom har jag träffat några av mina bästa kompisar i rökrutan. Med det sagt; rök inte ungdomar! Super-onödigt att röka.

Eggstone – Desdemona

Man skulle kunna skriva massor om Eggstone och Tambourine-härvan, men det har redan Eskil Fagerström gjort med den äran. Läs boken, ger en otrolig beskrivning av indie/alternativ-scenen i Sverige under 1990/2000-talet. Och är nästan som en thriller.

Nu ska det dock handla om Eggstones musikaliska gärning. En otrolig gärning. Kanske den bästa indiepopen som har åstadkommits i Sverige. Det finns en skatt av låtar att ösa ur, men idag blev det denna. En låt som minner om resor och bekymmerslösa sommarkvällar. Och en konsert på Sheperds Bush Empire 1996, eller om det var 1997. Jag bodde i London då (skjut mig om jag tar upp mitt boende i England en gång till) och lyckades pricka en konsert med Cardigans, Eggstone och Popsicle. En uppvisning av det bästa Sverige hade att erbjuda i popväg.

Jens Lekman – You Are The Light (By Which I Travel Into This and That)

Rocky Dennis eller Jens Lekman. Kärt barn har många namn. Och många trumpeter. Jag tror det här är låten som har det finaste trumpet-arrangemanget. I varje fall av alla låtar 2004. Jag gillar trumpeter. Videon är inte kattskit heller.

that dog. – One Summer Night

Såklart ska det vara med några låtar med sommar-tema den här veckan. Just den här tar mig tillbaka till Nyköping och minnen av sena sommarkvällar i replokalen och djupa samtal, lite småfulla på folköl (förlåt Nykterhetens Bildningförbund…) Sen gick man kanske på fest hemma hos S vars pappa alltid var bortrest på helgerna. Sen somnade man under ett köksbord och vaknade när festen var slut. Sen gick man hem genom en stad som sakta vaknade upp.

The Seahorses – Love is the Law

Vi lyssnade inte på the Seahorses under de där festerna. För den här skivan kom inte förrän 1997. Men hade den kommit 1995/1996 hade vi garanterat lyssnat på den. Om och om igen.

Ludwig Bell – Kärlek slutar alltid med bråk

Nu är det ju ingen hemlighet att jag har en soft spot för svensk pop. Borde inte vara det i alla fall, efter tjugotvå blandband. Skulle det råda någon tvekan så slänger jag in den här låten för att driva igenom tesen. Texten är otroligt bra. Lyssna på den. Och se till att prata med varandra innan ni hamnar där Ludwig Bell verkar ha varit…

Stereo MC’s – Step it Up

Jag läste juridik på Stockholms universitet. Det betyder att jag spenderade en hel del tid där ute. En dag satt jag i kaféet i C-huset, eller om det är D-huset, och tog en paus från tentaplugget. In kom en kille som frågade om jag kunde vakta hans väska en stund medan han satte upp lite affischer och la ut lite flyers. Jag svarade att det kunde jag såklart göra. Sen satte han sig och vi började prata. Han var från England och det visade sig att han varit med och drivit en klubb i London som jag brukade vara på när jag bodde där 1996/97 (förlåt!) Det visade sig att vi hade rätt lika musiksmak, även om hans var tre meter bredare. Den klubben han promotade då hette Going Underground och höll till på Medusa i Gamla Stan. Där i källaren körde gäst-DJs som Andy Bell, någon snubbe från Oasis och andra orimligt stora musikprofiler.

Sen hade han en klubb som hett Step Up på Bonden, samt Snaps på Medborgarplatsen. Och där spelade han den här låten rätt ofta. Tror jag i alla fall. Hur som, tack Phil för alla minnen – jävlar vad bra klubbar du körde!

Cass Elliot – Make Your Own Kind Of Music

Inte mycket att säga om den här låten. Otroligt bra och lite annat än 90tal. Budskapet i texten är inte fel heller. jag lyssnar mycket på texter, särskilt när de ger en extra dimension till låten.

Tack för den här veckan. Här hittar du veckans blandband v22 på Spotify.