Veckans blandband v13
Veckorna går fort just nu, och det känns lika förvånande varje gång jag inser att det är dags att skriva om ett nytt blandband. Med tiden har jag insett att det svåra är inte att välja låtar, utan att välja låtar som har en historia eller som jag runtomkring kan skapa en ny historia. Vissa låtar som jag lyssnar på är inget annat än bara tidsfördriv. Det kan låta hemskt, men de ger mig liksom inget annat än 3 – 5 minuter med smekningar mot trumhinnan utan att kittla något annat i sinnet och kroppen. Eller så har det helt enkelt gått för kort tid från att jag upptäckt låten, så jag inte hunnit skapa ett minne eller en känsla. Och ärligt talat så är de flesta nya låtar jag plockat upp i princip endast kopplade till löpning.
Men, med det sagt så finns det fortfarande en massa låtar, nya och gamla, som förknippas med minnen, känslor och åsikter. Och så även denna vecka. Jag sitter här på skärtorsdagen med min påsköl, ”Kristi Brewed” [sic!] från Nyköping Brewing Company och ännu ett blandband med 12 otroliga låtar. Så påskhelgen är räddad!
Salig blandning denna vecka också, med viss spridning över årtiondena samt genrer. Som vanligt hittar du länk till blandbandet längst ner!
Hurricane #1 – Monday Afternoon
Egentligen hade jag tänkt spara den här till ett VB special om veckodagar, men jag är för otålig och slänger in den nu istället. På tidigare blandband har vi haft med Ride och jag tror att jag redan skrivit om Andy Bell, indieklubbar och källarvalv i Gamla Stan. Så låt oss inte fastna i det träsket. Gamla Stan var länge en central del i mina möten med Stockholm. Jag har bott där en sommar, jag har gått på klubbar där, en då ouppnåelig kärlek jobbade där och jag har själv haft mitt kontor i turistfälla. Nu är det platsen för mina PT-timmar och sporadiskt häng på Wirströms. På Wirströms kan ni för övrigt se en matchtröja från mitt gamla fotbollslag Medborgarplatsens FF, och tack vare det så är jag fortfarande tjenis med ägaren.
Låten då? En fin liten ballad och jag jobbar som bäst på att lära mig spela den på gitarr. Om ni inte sköter er kan det komma en video här när jag slaktar den på min akustiska RockOn-gitarr!
Axton Kincaid – I Wanna Be Adored
Ja, det är den låten. Jag har ingen aning om vem Axton Kincaid är, men han har gjort en finfin version av Stone Roses gamla indie-ballad. Mycket ballader så här i början av blandbandet, men vi bygger upp stämningen!
P.M. Dawn - Set Adrift On Memory Bliss
Ännu en låt från MTV-eran. Och ett one hit wonder. Finns inte mycket mer att säga än det. Så vi går vidare.
Lazlo Bane – Superman
Innan vi kliver in i lite mer fartiga låtar så tar vi några lugna till, det är ju trots allt påskhelg när det här blandbandet publiceras. Om ni känner igen låten så är ni garanterat uppväxta med TV6, den var ledmotiv till serien ”Scrubs” som gjorde succé mellan 2001 och 2010. Bortsett från intelligent humor, bra manus och vassa skådespelare så gjorde serien sig känd för att ha ett vasst soundtrack, troligen mycket tack vare Zach Braff. Han verkar onekligen ha rätt bra musiksmak.
Bandet Lazlo Bane lär ju ha kunnat dra sig tillbaka och leva på royalties från den här låten, faktum är att låten faktiskt var med på ett annat soundtrack året innan ”Scrubs” kom, men det är det ingen som minns idag.
Coldplay – Don’t Panic
Steget från Scrubs till Coldplay är inte så långt. Zach Braff nöjde sig inte med att vara skådespelare, utan gav sig också på att regissera. Första filmen blev ”Garden State”, en romantisk komedi som utspelar sig i New Jersey – alltså the Garden State. Filmen hade en del kända skådespelare och var väl inte kattskit. Men priserna den vann var för filmmusiken, vilket känns helt naturligt. Jag är inget jättestort fan av Coldplay, men det här en riktigt bra låt. Av olika skäl kommer jag alltid förknippa den med en bilresa till Stonehenge och Bath. Är ni i England någon gång, efter C19 såklart, kan jag verkligen rekommendera att åka från London och sätta på soundtracket på hög volym, stanna i Stonehenge och sen besöka romerska bad i Bath.
Friska Viljor – Sitting On My Dream
De heter som en idrottsklubb från Örnsköldsvik. Men de verkar vara från Göteborg som i princip alla andra intressanta indieband. Eller jag vete fan, de kanske är från Örnsköldsvik, det är nästa omöjligt att googla på dem utan att hamna i idrottsträsket. Var de än kommer ifrån så är det två stycken riktiga snyggingar som verkar vara centrala i bandet, och de är stora i tysktalande länder.
Massive Attack – Unfinished Sympathy
Ungefär samtidigt som den här låten kom fick världen uppleva det första Gulfkriget. Saddam Hussein hade invaderat Kuwait och USA klev in i konflikten för att hjälpa sina allierade i mellanöstern. Som protest mot kriget, eller för att undvika kontroverser, så valde Massive Attack att under en kort period ta bort Attack från namnet och bara heta Massive. Protesten höll i under tiden som den här singeln var aktuell, och sedan tog de tillbaka hela namnet igen.
För egen del sammanföll allt det här med att jag blev mycket intresserad av nyheter, världspolitik och militärer. Natten då Bill Clintons ultimatum mot Saddam löpte ut så lyssnade jag varje nyhetssändning på radion. För att hålla mig vaken så lyssnade jag på Pet Shop Boys, särskilt ”Behaviour”, jag minns fortfarande nyhetssändningen när de berättade att bombningarna hade inletts. Sedan präglades hela kriget av filmer från bombplan och en helt annan typ av PR-kampanj. Som 12-13-åring var det oerhört intressant att följa, och jag antar att det la grunden för mitt stora intresse kring konflikter, krig och diplomati.
Och tolv år senare var jag själv en del av konflikt där amerikanska bombningar inlett skeendet och markoperationen var relativt enkel när jag tjänstgjorde i KFOR i Kosovo. Men det är en annan historia.
The Plan – Mon Amour
Kan det här vara den bästa svenska power-indielåten någonsin? Sannolikheten är rätt hög att så är fallet. Jag tror inte det går att överskatta Broder Daniels påverkan på svenskt musikliv efter 1995. Håkan Hellström är ju det självklara exemplet, men som lite mer ”eljest” är The Plan tydligare och närmare hjärtat. Desperationen och känsloläget i den här låten är den mest träffande beskrivningen av en indiepojkes ovillkorliga kärlek. Theodor Jensen är inget mindre än ett geni.
Corona/C19 har verkligen definierat våra liv det senaste året. Under några veckor sommaren 2020 så gick det ändå att ordna lite festivalliknande arrangemang och eftersom jag har förmånen att känna en av Stockholms bästa arrangörer, Lång-Kalle, så fick jag hugg på en biljett till ett sådant arrangemang. Och då spelade Theodor Jensen några akustiska låtar, och jag vet inte om det var coronan som påverkade men jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka.
Millencollin – Da Strike
Under några år på 90talet var svensk skatepunk riktigt hett. Ett av de mest profilerade banden var, och är, Millencollin. Bördiga från Örebro, en stad som man normalt sätt bara åker till för att delta på stora konferenser, så la de grunden för ett svenskt musikunder. Vi har haft några sådana under, ABBA, indie, dödsmetal (tror jag) och så skatepunk.
Jag har inte skateat så mycket, det limmade liksom inte med min indie-aura. Men jag har bowlat en del genom åren. Särskilt när jag bodde och pluggade i Linköping. Jag och Mårten S brukade gå till bowlinglokalen när det var ”off hour” och en serie kostade typ 20 spänn, och en bärs marginellt mer. Vi körde så pass mycket att vi blev rätt bra till slut. Mitt personliga rekord landade på 202 poäng, något jag inte varit i närheten av sedan dess.
Trummor & Orgel – Portobello
Musik med två instrument och utan sång? Ja, inte helt självklart, men det svänger. Satan vad det svänger. Dessutom är de inspirerade av Hansson & Karlsson, och det räcker långt. Genom åren har jag spelat en del på olika barer och restauranger. Ett av de längsta uppdragen var som ständig gäst-DJ på klubben Riviera på Mosebacke. I grunden var det Eric, Lee och så Fredrik Lindström som skulle spela easy listening, jazz och liknande. FL var sällan där, så jag tog typ hans plats. Jag hade egentligen ingen koll, men vi hade kul tillsammans och körde på i nästan ett helt år innan Mosebacke insåg att det med stor sannolikhet gick back på hela grejen. Dock fick jag komma tillbaka något år senare och köra en indieklubb på söndagar tillsammans med Filip.
Jaha, tänker du nu. Hur hänger det här ihop? Jo, vi spelade Hansson & Karlsson rätt ofta, och jag tror att Erics pappa hade producerat dem. Så det är klart att Trummor & Orgel ska vara med på ett blandband. Dessutom tror jag de spelade på samma invigningsfest av Göteborgs Filmfestival som jag och Cecilia insåg att vi vara kära i varandra. Och nu har vi snart varit gifta i tio år (en månad kvar)!
Bomb The Bass feat Lauraine – Don’t Make Me Wait
Brittisk electronica är något av det finaste vi har. Och för att knyta ihop säcken så fick även Bomb the Bass problem med sitt namn på grund av Gulfkriget, och blev svartlistade av BBC. Just den här låten är från 1988, så den är garanterat krigsfri. I varje fall i kopplingar till Gulfkriget, 1988 så pågick ju bland annat Sovjet – Afghanistan-kriget samt ett inbördeskrig i El Salvador. Nåväl, strunta i det nu och njut av en fin låt istället!
t.A.T.u – Not Gonna Get Us
Krig eller ej, det här är en brottarhit av guds nåde. Jag kan inte lyssna på den utan att skriksjunga med i texten. Bandet är totalkonstruerat och hela upplägget är att det ska vara en hit-maskin. Och det har de verkligen lyckats med, utan tvekan. Och jag tror verkligen man gör sig en otjänst om man försöker tolka texten eller läsa in något större än att det är ackord och melodi en följd som särskilt tilltalar våra musikaliska nervcenter. Men alldeles oavsett så ser man ju framför sig två tjejer som råkat ut för något skit och flyr genom ett kallt och kargt Ryssland. Såklart lite (mycket) färgat av videon till låten.
Vill du få det ännu mer autentiskt så kör den ryska versionen: Nas Ne Dagoniat. Den låter faktiskt ännu mer desperat än originalet.