Veckans blandband v11
Elva blandband och äntligen får jag börja återanvända artister! Sjukt då att det är Phil Collins som blir första. Aja, jag är väl inte tuffare än så trots allt. Lite oklarare tyngdpunkt den här veckan, nästan lite mer fokus på 00-tal, eller sent 80- tidigt 90-tal. Märkligt, men också kul att chocka lite…
Träffade en vän på lunchen idag som kom med superfint beröm om det här projektet, så då blev jag glad. Extra roligt var att han verkligen hade förstått att det är helt prestigelöst projekt där jag väljer låtar jag gillar och sen skriver om på ett – förhoppningsvis – kärleksfullt sätt. Och så tänker jag, i all ödmjukhet, att det ska inspirera någon att lyssna på något nytt eller något gammalt som de glömt.
Den här veckan tog jag bort de mest extrema outlier-låtarna. De är dock inte borta för evigt, bara sparade till en annan vecka. Som vanligt hittar du länk till veckans blandband längst ner i inlägget. Dela gärna med vänner och ovänner.
Ride – Vapour Trail
Ja, vad ska man säga? Indiepop eller shoegaze? Vet inte, men det är den bästa låten och jag är själv lite förvånad att det tog hela vägen till det elfte blandbandet innan den fick vara med. Nu är det här och det är helt ok om du lyssnar på den två eller tre gånger innan du går vidare till nästa låt.
En gång har jag träffat sångaren i källaren på Medusa i Gamla Stan. En stor kväll för mig, troligen inte lika stor för honom. Men det var några kvällar där då min polare Phil körde en av Stockholms bästa indieklubbar, med oväntat stora namn vid skivspelarna. Och det fanns en särskild fin dekadens i att festa i gamla medeltidsvalv i Gamla Stan, kändes nästan lite bellmanskt när man ramlade ut i rännstenen.
Alf – Gröna Linjen
Min första, och andra, lägenhet i Stockholm låg längs med gröna linjen – Högdalen och Skärmarbrink. Och rätt mycket av livet hände längs Skanstull, Medborgarplatsen, Slussen och Gamla Stan. Så det kändes ju som en låt om ens eget liv när den kom 2004. Då bodde jag i och för sig vid Hornstull…
Firefox AK – Boom Boom Boom
Mycket kan man säga om Nyköping, men det är inte känt som någon stor musikstad. Vilket ju är synd för fan vad man älskar band från sin egen hemstad. Firefox AK är från Nyköping, och dessutom otroligt bra.
Vad inte många vet att innan hon blev Firefox AK så började hon sin musikaliska karriär i annat band. Mitt band. Eller mitt och Christoffers band; Farbror Melker hette vi och vi var otroligt dålig, eller i varje fall inte så musikaliskt skolade. Vi skulle spela på Tessinskolans vårkonsert, och som extra gitarrist hade vi kontrakterat Andrea (som hon heter egentligen). Hon repade med oss några gånger innan hon möjligen insåg att Farbror Melker inte var hennes katapult till in i en karriär inom musik.
De flesta av våra låtar var skräp. Men en av låtarna mixades av Rille och Mårten och blev en fantastisk elektronisk version, tror det var Ful & Dum eller så var det någon annan. Vore kul att höra den igen, ska se om jag får loss den och kan ta med den på ett framtida blandband.
Shout out Louds – Impossible
Fantastisk svensk indierock. Jag vet inte hur många gånger jag spelade den här låten när jag DJade på Lydmar. Det nya Lydmar på Blaiseholmen. Jag är inte tillräckligt gammal för att ha DJat på gamla Lydmar, gud vem är ens så gammal?
Ni kanske inte vet att jag DJade en del några år. Lite oklart varför efter som jag inte var särskilt bra på det, jag var med av en skön snubbe som kunde dricka öl och snacka med bartenders. Och ibland med gäster. Det tog mig till ställen som Berns, Spy Bar, Mosebacke, Lydmar (som sagt), Baguz och säkert fler ställen som jag glömt. Spelade också på något bröllop, det gick sådär. Även om brudparet älskade indie så var svärföräldrar mindre imponerade av Girls & Boys…
Those Dancing Days – Those Dancing Days
Nu börjar jag inse att röda tråden den här veckan nog är låtar som jag spelat som DJ. Those Dancing Days snurrade några gånger de också. Otroligt stark låt detta, sedan hade de någon till och sedan var det stopp. Men det räcker med två låtar, om de är lika bra som denna.
Jag har ju skrivit om ”Two Hit Wonders” tidigare och TDD får nog läggas till den listan.
Ram Di Dam – Flashbacks
Många par har en låt som liksom är ”deras” låt. Cecilia och jag har såklart också en egen låt, en som liksom kom tidigt i förhållandet och alltid har följt med. I vårt fall är det en låt som till och med kom innan vi var ett par. Vi jobbade ihop och var på filmfestivalen i Göteborg. Tidigare på dagen hade vi varit på ett skolbesök i Uddevalla och ätit blodpudding till lunch, och sedan hade vi varit på ett förmingel och ätit potatissnittar med Roy Andersson. Eller vi var så hungriga att vi mest åt och Roy tittade konstigt på oss för att vi inte ville prata med honom. Efter premiärfilmen gick vi på festen och såg en band. Bland annat Ram Di Dam, och den här låten. Och ungefär då insåg vi nog båda att vi var kära i varandra. Men vi jobbade ju ihop så vi vågade inte riktigt pussas där i publikhavet.
Men nu sitter vi med två barn i bostadsrätt. Så det slutade lyckligt. Och så lyssnar vi på den här låten och får lite flashbacks till Göteborg och filmfestivalen.
Tears for Fears – Everybody Wants to Rule the World
Ja, det verkar ju vara ett tema att ha med låtar som min mamma gillar. Så vi kör en den här veckan också. Jag gillar den såklart också. Hade vinylen med den stora solen på, och fattade såklart inte texten. Men den har hängt med genom åren.
Det finns en svensk version av Jonathan Johansson, den är inte kattskit den heller. Den hittar du om du klickar här: klicka här.
Fine Young Cannibals – She Drives Me Crazy
MTV har format en del av min musiksmak. Från sent 80tal stod kanalen på hemma och musikvideo efter musikvideo snurrade förbi, och några har ju verkligen stannat kvar. She Drives Me Crazy är en av dem, en oerhört märklig video och en sångare med en ljusare röst än vad som är rimligt.
Genom åren har det hänt att jag blandat ihop videon med New Orders video till True Faith. Kolla själva om jag är ute och cyklar; New Order eller FYC.
The Libertines – Time for Heroes
Pete Doherty känns ju verkligen som en rätt strulig kille. Mycket stök runtomkring honom. Lite som den där kompis som man inte vet om han kommer dyka upp eller om det blir kaos, men när han väl är med så älskar alla honom. En sån där som alltid är i mitten av festen och som har riktigt bra historier att berätta. Och när klockan börjar bli riktigt mycket så lägger han in nästa växel. Och då är det bara att haka på! Skratta hela vägen till solen går upp!
Bandet missade jag helt när de kom och det är först senaste fem åren som jag verkligen börjat lyssna på dem, och även hans andra band och projekt.
Rock Steady Crew – (Hey You) The Rock Steady Crew
När vi var små, typ 9 – 10 år, brukade vi stå utanför Magnus och Daniels hus och ”dansa” breakdance. En stor del av vår koreografi bestod av olika robot dance-moves och jag tror det bara vara Fredrik som vågade sig på att försöka göra olika spinns. Men tanterna i kvarteret verkade uppskatta det, och med pengarna de la i våra kepsar gick vi till videobutiken på hörnet och köpte lös-tuggummi och annat smågodis. Eller så spelade vi lite arkadspel, eller de äldre spelade och vi yngre tittade på. De få gånger vi fick försök så dog vi oftast efter någon minut och så kom någon av de äldre och tog över igen. Och så smög vi runt hörnet av hyllan och fnissade åt omslagen på porrfilmerna. Sen gick vi hem och kollade på MTV.
Peter Schilling – Major Tom
Nej, det är inte kommunalrådet i Sundbyberg. Det är den tyska new wave-stjärnan. Och låten är hämtad direkt från tv-serien ”Deutschland ’83”, en bra serie om Tyskland under kalla kriget. Se där! Lite produktutveckling här i bloggen, tv-tips också!
Det här är det tyska originalet, allt annat vore ju märkligt.
Phil Collins – Against All Odds (Take a Look at Me Now)
Tidigare veckor har jag ju avslutat med något upbeatigt dansant för att sätta igång er inför helgen. Nu tycker jag det är dags att ni kramas lite och slänger in en tryckare.
Jag vet att kanske inte alla har någon att dansa med just nu och det är ju skit såklart. Så som sista grej skulle jag vilja be alla som läser det här att höra av sig till någon som ni inte pratat med på länge. Ett kort telefonsamtal, ett sms eller ett längre häng på Teams/Zoom/Hangouts kan göra någons dag, och även om det var länge sedan ni hördes så kommer ni garanterat ha en massa att prata om. Ta hand om varandra!