Veckans blandband v40

Jaha, då var hösten här igen. Satan vad fort det gick sista veckorna. För egen del firade jag att kontoret är öppet igen och att man får träffa kollegor efter 18 månader. Eller i alla fall några kollegor. Än så länge är det 50 procents kapacitet och max tre dagar per vecka på kontoret. En skön mjukstart.

Den här veckan gick det lite lättare att få ihop blandbandet. Mixen känns bra, och sådär härligt spretig. Allt från nya låtar till deppig 80talssynt. Och blippig 90talsdisko till reggae/dancehall. Ja, det är ett försök att chocka er lite efter 40 veckor tillsammans.

Apropå 40 veckor. Några av blandbanden har verkligen lockat till läsning, särskilt i början såklart men även några lite senare i projektet. Andra blandband har sannerligen inte fått den uppmärksamhet jag tycker de förtjänar. Veckans blandband vecka 31 sticker ut i sammanhanget och har verkligen inte nått särskilt många av er. Så klicka gärna in på det, kanske har ni missat något! Och även vecka 26 (Sommar-blandbandet) behöver lite kärlek.

Som vanligt är det längst ner i inlägget ni hittar länken till veckans blandband v40 på Spotify. Läser ni nog så har jag gömt en tävling i veckans inlägg. Priset? Jag bjuder med på quiz och på en eller två öl/vin/alkoholfritt på Southside.

Bessie Turner – Rushing

Jag har precis börjat följa Bessie Turner på Instagram och det verkar sannerligen vara en komplex person. Men hon skriver otroliga låtar. Just den här har lite Pixies-vibbar, i alla fall får första bas-riffen mig att tänka på Gigantic. Hon har varit med på tidigare blandband med låten Donkey, och har precis släppt nytt så det är värt att kolla in det lite mer.

The Goo Goo Dolls – Iris

Finns det någon college-film som inte har med den här låten? Ge mig en! Allvarligt talat, ge mig en. Obs, det här är inte tävlingen, vore bara kul att se en college-film. Låten är bra och passar in perfekt på det här blandbandet. Länge trodde man ju också att de hette Go Go Dolls, som i ”Kom igen nu dockorna!” men nu när jag skulle skriva det här insåg jag att det är ju Goo Goo, som i någon sorts ”slemmiga slemmiga dockorna”, mycket otrevligare!

Frank Hamilton – This is England

Ja, brittiska singer/songwriters gillar jag en hel del. Rimlig meningsbyggnad däremot, gillar inte! Jag har försökt lyssna på texten, och jag tror inte det är en cover av the Clash. Men jag ska inte ta gift på det, och helt klart har han ju inspirerats.

Nu tar jag en paus, tittar över kanten på skärmen och låter blicken fara iväg i fjärran och tänker på hur härligt det ska bli att boka ett flyg till London igen någon gång snart, förhoppningsvis. Men först jobbresa till Oslo om några veckor…

James – She’s a star

Det verkar som James fortfarande släpper en massa musik. Oklart varför då allt det nya inte ens är nära det gamla. Samtidigt som jag skriver det så slår det mig hur jävla gubbig jag blivit. Förlåt.

Joy Division – Disorder

Gubbe var det ja. Finns det något band som är mer kompatibelt med vit man i 40 – 50(60?)-årsåldern än Joy Division? Tror inte det va? Hur det nu än är med det, så är det här en otrolig låt och det går upp för mig att jag fortfarande är kvar lite i deppträsket från förra veckan. Jag skyller på hösten och tänker att ni ska vara glada att jag inte tog någon låt från the Cures skivor Faith eller Pornography.

Whigfield – Saturday Night

Haha, lurade! Jag är lite glad också, och dansant! Ger er lite härlig 90talsdisko från Danmark. Upp och dansa med er! När jag lyssnade igenom den här singeln med alla mixar hamnade jag i 90tals-technon också, så det var riktigt nära att LA Styles gamla ”hit” James Brown Is Dead åkte med av bara farten. Men sen tänkte jag att den är lite väl långt från vad som är lyssningsbart till fredags/lördagsölen. Men håll utkik, snart kanske det kommer ett VB Special med techno från 1991 – 1994.

R.E.M. – It’s The End Of The World As We Know It

Egentligen borde väl den här låten varit med på ett tidigare blandband med tanke på pandemin. Men nu när vi kommit ut ur det värsta med Covid19 så kan börjar man ju fundera på resten av all skit som pågår. Klimatet, konflikter i världen, polariseringen i politiken och så är det alltid någon gammal, eller ung, kändis som dör. Glaset är halvtomt.

Beenie Man ft Lady Saw – So Hot

Idag hade jag en kort, men trevlig, dialog på Twitter om närradion och dess betydelse för framväxten av studentradion, som i sin tur blev plantskola för programledare på P3 (och en och annan musikläggare) och även podd-undret i Sverige. För egen del har jag flera gånger skrivit om min tid på studentradion i Linköping, ett och ett halvt år av intervjuer, musik, fester och studiohäng.

Ett program jag hade tillsammans med Mårten och Emil hette Mmmmm, och gick i princip ut på att vi stod och valde låtar, pratade om dem och sedan spelade upp dem. Väldigt sällan hade vi någon tydligare agenda för programmet. Någon gång var det någon intervju som jag gjort som inte passade in i eftermiddagsprogrammet som åkte med i körschemat. I ett av programmen hade Emil med sig en samlingsskiva han fått med någon tidning eller från ett skivbolag. På den hade han valt den här låten, och av någon anledning (förmodligen att den är rätt bra) så har den fastnat och hängt med i 22 år fram till nutid.

Shout Out Louds – As Far Away As Possible

Nytt från SOL! Och bra är det också. Undrar om låten handlar om att hålla avstånd i covid-tider. Man får nästan anta det.

Har massor av historier kring SOL, men försöker bli klar med inlägget innan det är dags att lägga barnen. Så de historierna får vi ta en annan gång.

Roxette – Listen to your heart

Dags för tryckare! Nu när restriktionerna är borta så är det bara att grabba tag i närmaste person – fråga om lov först – och så börjar kram-dansa! Jag skulle inte bli förvånad om vi om nio månader får se ett gäng ”veckans blandband”-barn. Grattis i förskott alla blivande föräldrar!

Just det – tävlingen! Vilken är den tolfte låten på veckans blandband v21? Den första som svarar på mina inlägg på Twitter eller Facebook vinner.

Robot – Dynamite

Rockbandet som blev av med en trummis och ersatte med en trummaskin, och resten är historia. I alla fall för några av oss. Ibland när jag åker 2ans buss längs Birger Jarlsgatan i Stockholm så ser jag sångaren åka med sin familj. Då tittar jag mig omkring på alla Östermalmstanterna och undrar om de inser vilken indiehjälte de åker med. Ibland fantiserar jag om att jag ska ta fram en Robot-låt på Spotify och precis när jag går av så ska jag visa upp telefonen för honom, och blinka med ena ögat och så ska vi le i samförstånd. Nästa gång vi ses så kanske vi börjar prata lite, och efter några gånger kanske han hakar på och tar en öl eller så. Sen inser jag att jag är inte helt säker på att det är han, och att visa upp telefonen för en total främling är kanske inte det friskaste man kan göra…

Veronica Maggio – Sergels Torg

Ibland tänker jag att musiken som Veronica Maggio gör egentligen är alldeles för lätt. Att det är för perfekt och tillrättalagt och helt saknar ”smuts”. Sen lyssnar jag igen och inser att hon är ett geni. Hatten av Veronica. Någon gång när jag ser dig på söder så ska jag visa min telefon för dig, så bli inte rädd eller chockad om det kommer fram en skäggig äldre man och börjar vifta med en iphone. Det är bara jag.

Klicka här så kommer du till veckans blandband v40 på Spotify.