Veckans blandband v27

Veckans blandband v27

Snart är det semester, och det märks. Jag är trött och lite småstressad. Men det har lett till att jag fått ihop det spretigaste blandbandet hittills. Mm ni hade fått fem kronor varje gång jag skrev det så hade ni varit rika nu. Men den här gången är det något alldeles särksilt. Hade ni fått fem kronor varje gång jag följde upp spretighets-påståendet med den meningen hade ni varit rikare än Elon Musk.

Hur som haver. Idag kör vi hela spannet från franska ballader till amerikansk reklamradio-country till svensk skrammelindie. Och på vägen dricker vi White Russian. Eller alkoholfritt.

Just det, ett bekännande också. På förra veckans blandband [länk] smög det sig in en låt som varit med tidigare. Det är första gången det händer, men jag låter den vara kvar då det hänger ihop med texten. Eller egentligen är det andra gången en dubblett smyger sig in, men förra gången det hände så tog jag bort den och mörkade. Den som tar sig igenom alla listor och upptäcker vilken låt det är vinner ett pris.

Under semesterveckorna kommer veckans blandband att publiceras som vanligt. Och som vanligt hittar ni en länk till veckans blandband på Spotify längst ner i inlägget. Ha en fin vecka så länge!

Vanessa Paradis – Dis lui toi que je t’aime

Tala om för honom att jag älskar honom. Jesus vad jag önskade att jag var ”honom” i den här låten. I mitt barnrum hade jag länge en inramad affisch med Musse Pigg. När jag blev för gammal för att ha Disney-figurer på vägen så var det en affisch med Vanessa Paradis jag bytte till, med en biljett från en konsert i Juan Les Pins fasthäftad i nedre hörnet. Sen bytte jag till en affisch med Pet Shop Boys. Eller om det var tvärtom? Hur som haver, det här är en fin ballad som får inleda veckans blandband den här veckan.

Frida – Liv på Mars?

Jag har aldrig varit ett stort David Bowie-fan. Däremot har jag gillat hans låtar i olika cover-versioner. Life Aquatic with Steve Zizou är en fantastisk film, med några helt otroliga versioner av Bowie-låtar. Just den här låten var inte med på den skivan, men det här är inte kattskit det heller.

Eskobar – On a Train

Av någon anledning har jag en hel del konstiga historier och upplevelser kring just Eskobar, några som inte går att återberätta. Men första gången gag såg dem var på Herrgårn i Linköping 1999 eller 2000. Det var en fin konsert och eftersom jag hade intervjuat bandet så stod vi och pratade lite efter spelningen. Och drack en del White Russian. Då kom en kompis fram, hon var rätt full, och tittade lite snett på dem och sa: ”Ni är ju som ett dansband, ser likadana ut och har likadana kläder.” Det blev lite konstig stämning efter det.

Sen såg jag en av dem, tror det var basisten, stå och grilla utanför Mariaskolan häromåret. Tror det var någon eventgrej. Men nu ska de släppa ny musik, eller om de precis har gjort det, så de kanske slipper brödjobben. Och kanske kan man se dem live igen.

Lisa Stansfield – All Around the World

Den här kommer min mamma gilla. Men jag kan inte låta det hålla mig tillbaka. Har inga starka minnen kring denna låt, men den fanns där när jag växte upp. Ibland spelades den i köket på Fruängsgatan. Kan ha varit någon sommar då jag var ensam hemma och levde livet. Eller så var det inte det. Jag vet helt enkelt inte.

M.I.A. – Paper Planes

Första artisten från Sri Lanka i de här sammanhangen. Låten är kanske mest känd från filmen Slumdog Millionaire. För egen del så tror jag att jag spelade den en hel del när jag körde skivor på Lydmar och Berns. Så jag förknippar den mest med stimmiga barer, sena kvällar och promenader hem ljusa sommarnätter i ett vackert Stockholm. Det vill säga, tiden innan barn…

Smash Mouth – Walkin’ On The Sun

Nu blir det guilty pleasure. Jag har, som jag tror jag skrivit tidigare, en särskild svaghet för amerikansk poppunk. Eller vad man nu ska kalla genren som är melodiös, med lite halvroliga texter och så malande gitarrer?

Green Day – Basket Case

Så pass mycket att ni får två låtar i rad. Nu kommer säkert någon bli riktigt sur över att jag klumpar ihop Smash Mouth med Green Day, men de är inte så långt från varandra. Den här låten klev in på MTV och slog igenom så det sjöng om det. Och tack vare det banade den här låten väg för en mer melodiös musikperiod efter grungen.

Shania Twain – That Don’t Impress Me Much

Jag sa ju att det spretade rejält idag. Oklart vad det är, men den här låten är något alldeles särskilt. Jag vet att det här inte är country, men det kanske är countrydoftande åtminstone. I min familj är det Cecilia som är mest country. För några år sedan hade vi en internet-radio där det gick att söka på radiostationer över hela världen. En gång sökte Cecilia på Country, men råkade skriva County. Då fick vi in polisradio från USA. Det var lite roligt, och bättre än country. Men inte bättre än Shania Twain.

Spice Girls – Wannabe

Den här skäms jag inte ens för, det är en otrolig låt. Med mitt band, eller mitt och mitt det var väl både mitt och Christoffers om vi ska vara ärliga. Nåväl, med vårt band så skrev vi också en låt som hette Wannabe. Den var skitdålig. Så dålig att den inte ens hamnade på en av våra två eller tre demokassetter. Jag minns inte ens vad den första demon hette, men den andra hette Fisk. Mest för att vi i något designprogram hittade en cool(?) Clipart-fisk, och så lyckades vi vrida texten Farbror Melker – Fisk runt fisken. Tre låtar och en stand up-sketch fick man om man var modig (dumdristig) nog att köpa demon. En av låtar kom senare i en trance-mix som gjordes av några kompisar till mig, för övrigt samma som hjälpte till att spela in sketchen. Ibland undrar jag om Rickard eller Mårten har kvar mastertejpen till mixen, den var faktiskt inte helt kass.

Nåväl, med facit i hand kan vi konstatera att det gick lite bättre för Spice Girls än för Farbror Melker.

Broder Daniel – Work

Första singeln från andra skivan, på den tiden då man gick runt och väntade på att singlar skulle släppas. Ibland kunde man få höra dem på radion några dagar innan. Den här köpte jag på Expert i Nyköping, petade in i den bärbara CD-spelare och så slogs till marken av drivet. Otrolig kraft i låten.

Jag har redan skrivit en massa om Broder Daniel, så för att inte slösa er tid så går vidare till nästa låt.

Cardigans och Tom Jones – Burning Down The House

Tydligen fick de spela in sången på den här låten vid två tillfällen. Tom Jones röst är styvt sju gånger starkare än Nina Perssons och det gick inte ha dem att sjunga tillsammans. Låten är en cover av en gammal Talking Heads-låt. Att de fick spela in en låt med Tom Jones visar hur otroligt stora Cardigans var under några år.

Beastie Boys, Fatboy Slim – Body Movin’

Klart ni ska få dansa lite såhär på en fredag, eller när ni nu läser det här. Jag har tidigare skrivit om att jag inte är så bra på hiphop, och att jag nästan bara lyssnar på det som är lättillgängligt. Och det här är väl ytterligare ett exempel på det, minst sagt. Men under några år på gymnasiet var Beastie Boys verkligen en del av våra hemmafester. Ibland glömmer jag bort att det lite större ”gäng” som jag hängde så fanns det trots allt ganska stor bredd i musiksmakerna. Allt från indiepop via synth till hiphop. Och Sonic Youth.

Visst var Sabotage den vanligaste låten som snurrade under gymnasietiden och den man höll fast vid, men när den här kom några år senare så blev det några år till med Beastie Boys.

Niccokick - Turn 27

Ja, det är väl klart den här låten ska vara med på veckans blandband v27. Tredje gången gillt för Niccokick, kan betyda att de inte får vara med något mer. Eller så ändrar jag reglerna framöver. Häng med så får ni se.

Klicka här så kommer du till veckans blandband v27 på Spotify!