Veckans blandband v26

Jag sitter på en veranda och blickar ut över Östersjön. Solen skiner och det är, trots att det är tidigt på morgonen, varmt i luften. För 43 år sedan började min resa och nu när jag ser ut över det vackra landskapet så tänker jag på allt som hänt, vad som tagit mig hit och hur det format mig. Jag heter Marcus, och det här är mitt sommarprat.

The Boo Radleys – Wake up Boo!

Det är en fantastisk morgon. Vinden får träden att svaja majestätiskt och luften fylls av ljudet när löven susar. I huset på tomten bredvid vaknar familjen till liv och jag hör att det är något på gång. Någon fyller år. Plötsligt bryts lugnet av födelsedagssång i tre stämmor. Skratt och stim ersätter ljudet av löven. Men det gör inget, och snart lägger sig lugnet igen. Jag tänker på min egen födelsedag. Under min uppväxt var det fruktansvärt tråkigt att fylla år sent på året, näst sista dagen, och känslan av att hela tiden vara yngst tärde och krävde att jag tog plats på andra sätt. Inte alltid så konstruktivt men jag märktes.

Bon Jovi – It’s My Life

Kan detta vara en av de mest spelade låtarna i den här typen av program? Det är mitt liv, och jag gjorde det på mitt sätt. Låten känns som ett bokslut, en sammanfattning av hur ett liv har levts. Mitt liv är inte slut. Inte på långa vägar. Det har ju bara börjat, 43 år är ju ingen ålder när allt kommer omkring. Fast just nu med onda knän, ont i ryggen och axlar som smärtar så undrar jag verkligen om jag ”bara” är 43 år. Kanske är min kropp äldre? Eller är det orimligt att spela fotboll när jag är så här gammal? Jag vet inte. Men det är ju så kul, så det kanske är värt det.

Staffan Hellstrand – Lilla Fågel Blå

Jag är född och uppvuxen i Nyköping. En stor del av min ungdom ägnade jag åt att drömma om att lämna staden. Lägga allt bakom mig och söka efter något annat, någon annanstans. I efterhand kan det tyckas lite orättvist. Staden gav mig trots allt något. Minnen, vänner och lärdomar. Och några ärr, både på utsidan och insidan. De flesta är idag bara spår av saker som jag sett och upplevt, men en del kliar fortfarande. Kanske mest de på insidan.

Ardis – Shotgun

Nu har det gått nästan 25 år sedan jag lämnade Nyköping. Första stoppet var London. Mina drömmars stad. Allt som jag älskade i form av musik, kultur och mode kom från denna världsmetropol. Jag hade aldrig besökt staden innan, men nu skulle jag leva där. På obestämd tid. Jobb och bostad var löst innan jag åkte, men allt annat var oklart. Jag kände mig levande och fri.

Första tiden var omtumlande och jag hamnade i disken på en restaurang. Långt från den skenbart glamorösa tillvaron bakom en bardisk, eller som servitör. Någon vecka eller två höll jag ut och sen krävde jag ett byte, och jag fick komma ut ur köket. Utanför jobbet så fanns det ett oändligt antal indiepop-klubbar och konserter med både brittiska och svenska band. Ingen tid spilldes, alla klubbar skulle besökas, banden skulle ses och nätterna erövras. Livet lekte, och marginalerna var på min sida.

Suede – Saturday Night

För det höll på att ta slut med förskräckelse. Med några centimeters marginal undkom jag döden. Dramatiskt. Men ändå ganska nära sanningen. En lördagskväll, eller om det var en fredag. Jag och några vänner hade varit på lite olika klubbar och det var dags att gå hem. Utanför klubben var en ganska stor gata med bilar parkerade i mitten. På andra sidan gatan låg busshållplatsen. När jag kom ut såg jag att bussen precis saktade in och om jag skyndade mig skulle jag hinna. Första delen av gatan gick utan problem, jag stannade till mellan bilarna som var parkerade i mitten för att kolla att det gick att fortsätta springa över gatan. Ingen bil kommer och jag börjar springa ut i gatan. I vänster ögonvrå ser jag något rött komma emot mig i hög fart och jag tar ett halvt steg tillbaka. Sen blir det svart.

Duran Duran – A View to a Kill

Jag slår upp ögonen och lutad över mig står ett gäng människor och tittar oroligt. Varav några rejält stora killar som trycker ner mig på marken. Jag yrar något om att jag måste till bussen och försöker komma loss. ”Stay down mate, you’ve been hit by a car and your back may be broken!” Jag slutar försöka ta mig upp och en kvinna sätter sig på huk vid mig och berättar att hon är sjuksköterska. Kort därefter kommer både polis och ambulans till platsen. Efter polisförhör och en rejäl undersökning av ambulanspersonalen slutar det hela med att jag inte följer med till sjukhuset. Jag har blivit påkörd av en London-taxi och eftersom jag hann ta ett kort steg tillbaka så hamnade jag inte in genom vindrutan. Bilen träffade på låret och jag flög ett par meter genom luften. Troligen hjälpte det att jag vara ganska full och därmed rätt slapp i kroppen när jag landade. Efter ett tag så står jag där helt själv och jag känner hur chocken och tårarna kommer, just där och då är jag ensammast i hela världen.

Radiohead – High and Dry 

Än idag kan jag känna att det spänner och drar lite i låret, särskilt om jag sprungit långt eller kört ett hårt styrketräningspass. Men med åren har det blivit ett minne bland alla andra, på gott och ont. Än idag är London staden som jag allra helst reser till och just nu, med all coronaskit, så är längtan större än någonsin. Kanske är det också känslan av ungdom som lockar, att åka iväg, kolla lite fotboll, dricka några pints och sen bara gå runt utan mål och mening.

Ash – Kung Fu

Efter London var det dags att göra lumpen. Första anhalten blev Kungsängen och K1, funkade sådär med tanke på att jag var allergisk mot häst. Tydligen en utmaning när en av uppgifterna är att rida högvakten. Istället bar det av till Berga och 2:a Ystridsflottiljen. Ett år på fartyg som signalmatros låg framför mig. Jag ska inte tråka ut er med en massa lumparhistorier, det var ett år som inleddes med brustet hjärta och slutade med en flytt till Linköping. Inte mycket mer att säga om det. Och det var kanske det första riktiga steget på den resa som kallas vuxenliv.

Kent – Saker man ser

I Linköping var det jag som bröt ett hjärta. Det var något annat att bo ihop jämt istället för varannan helg. Så första tiden på universitetet blev lite rörig, men det gick över. Eller blev rörigt på annat sätt. Jag upptäckte rätt tidigt att det var roligare att göra saker utanför studierna, som studentradio och konserthäng. Men jag tog mig igenom tre kurser i Statsvetenskap, eller två och en halv. C-uppsatsen släpar fortfarande men någon gång ska jag ta tag i det. Kanske blir det första projektet som pensionär. Jag ska inte säga att jag längtar tillbaka till Linköping, men jag längtar tillbaka till radiostudion, till intervjuerna med banden som spelade i staden och jag längtar tillbaka till Herrgårn.

The Bluetones – Slight Return

Om Linköping var andra steget på vägen mot vuxenlivet så var juristlinjen och Stockholm det stora steget. Eller nej det var det såklart inte när allt kommer omkring. Ny studentradiostation, studentspex och så lite avbrott för ytterligare en vända i det militära gjorde resan mot examen och ett yrkesliv lite längre. Men det var det värt. Särskilt i min tjänstgöring i Kosovo fick jag med mig ovärderliga erfarenheter, något som jag fortfarande bär med mig. Dessutom hade vi en liten radiostation så det jag kunde fortsätta sända radio, och spela låtar jag gillar. Många av de programmen, samt några program från Linköping finns bevarade. Dock på MiniDisc, så de kommer nog aldrig höras igen…

Håkan Hellström – Kom igen Lena

Att tjänstgöra utomlands är såklart en speciell upplevelse, och under nio månader – varav sex månader i Kosovo – var man endast hemma sporadiskt och i korta perioder. På plats nere i området var det också lite si och så med internetuppkoppling och möjligheten att ringa hem begränsad. Samtidigt som vi var där nere släppte Håkan Hellström sin tredje, eller fjärde skiva, med den här låten. Låten i sig är det inte mycket att säga om, en helt ok poplåt som funkar att ha med på ett blandband. I just det här fallet slog den dock an rejält. Videon är inspelad precis utanför lägenheten jag bodde i då, och i området runtomkring. Jag såg den i något tv-program som sändes i den dåvarande kanalen SVT Europa. Och hemlängtan slog till med besked.

Supergrass – Pumping On Your Stereo

Juristlinjen tog slut. Jag fick min examen. Sista året bodde jag igen i England och studierna skötte jag på distans. Dagarna spenderades skrivandes på mitt examensarbete, och på kvällarna spelade jag fotboll i det lokala laget Woking Phoenix FC. Jag hamnade där för att det var det enda laget som hade en hemsida med information om när de tränade. En kväll gick jag ner dit och hoppade in i målet. Under hela min ”fotbollskarriär” har jag varit målvakt. En roll som passar mitt sinne och kombinerar lagkänslan och det individuella på ett för mig perfekt sätt. Första och andra träningen gick väl lite sådär, nervositet låg bakom en del tveksamma ingripanden. Men deras ordinarie målvakt skulle resa bort kommande helg så jag fick chansen. Och jag tog den, höll nollan i första matchen och sedan radade jag upp bra matcher. Den stackars ordinarie målvakten fick inte spela en minut till den säsongen, och möjligen är han fortfarande lite sur för det. Även om det nu var drygt femton år sedan.

Eels – Last Stop: This Town

Jag inser att min tid att berätta går mot sitt slut. Så vi snabbspolar fram till nu. Jag sitter inte längre på verandan och skriver det här, jag har flyttat ut och tittar ut på G som ropar och tjatar att jag ska skjuta fotbollar på honom. Han är betydligt bättre än jag på att spela som utespelare, men han är såklart påverkad av alla mina historier om att stå i mål. I är med sin kompis och badar. Och C sitter i stolen bredvid och pratar med mig. Livet pågår i detta nu, och det är ganska så fint. Trafikolyckor, brustna hjärtan och tjänstgöring i krigszoner. Jag har ansträngt mig så att resan inte varit rak, och jag kommer anstränga mig för att få fortsätta se och uppleva roliga och spännande saker. Och när jag dör vill jag känna att jag inte ångrar något, så här kommer Edith Piaf med ”Je ne regrette…” närå, skoja bara! Jag lämnar er med en låt som är mycket mindre ”Sommarprat” och mer ”Marcus”.

Pet Shop Boys – Being Boring 

Klicka här så kommer du till veckans blandband på Spotify.