Veckans blandband v25
Midsommarafton, regn, sol och så lite gubbröra. Ja, vad ska man säga? Ännu en vecka som försvann i ett nafs. Båda barnen var på olika idrottsläger och så jobb på det, plötsligt var det fredag igen. Och dags för veckans blandband. Snart är vi halvvägs och det är lika chockerande varje gång jag hittar artister och låtar som ännu inte varit med. Just nu är vi trots allt uppe i över 300 låtar! Galet.
Eftersom det blev lite stressigt att få ihop blandbandet den här veckan så är det nog lite mer sammanhållet och spretar faktiskt inte så mycket. Eller, jag tycker inte det i alla fall. Med det sagt så är man väl sin egen musiksmak närmast och tycker att allt hänger ihop, från Dinosaur JR via a-ha till Röyksopp. I andras ögon kan det vara ungefär lika logiskt som att bland mjukglass med kaviar.
Som vanligt hittar du länk till blandbandet på Spotify längst ner i inlägget. Sprid gärna detta vidare till familj, vänner och bekanta. Och ovänner.
EPs Trailer Park – Speedway (Morrissey cover)
Nu när det verkar brunnit i huvudet på Morrissey så får man hitta andra sätt att ha med musik på blandbandet. Närå, skämt åsido. Jag är helt med på att hålla isär person och verk, men just denna gång är det faktiskt en väldigt fin version av låten. EPs Trailer Park är ett gotländskt band som funnits ett tag. Om jag minns rätt intervjuade jag dem när jag höll på med studentradio i Linköping, de skulle spela på John Doe – bästa indieklubben jag varit på (förutom möjligen Happy Manday). Det var rätt trevliga om jag minns rätt. Mycket trevligare än en del andra band i alla fall, ingen nämnd – ingen glömd…
my bloody valentine – When You Sleep
Shoegaze-bandens shoegaze-band. Frågan är om den någonsin har tittat upp från sina skor. Troligen inte. Och tur är väl det.
Bräkne Hoby – Sverige tog brons jag tog guld
Så här i EM-tider ska det väl vara med någon låt med fotbollskoppling. Den här handlar kanske inte direkt om fotboll, men om året 1994 då Sverige tog brons. Tydligen tog Lars guld samma år, i kärlek får vi förmoda. Lars har och har haft en hel del olika projekt där Billie the Vision and dancers nog är det mest kända. Det här projektet heter som staden (byn?) han kommer från. Min kompis Jonas är från samma stad (by?) och känner Lars. Så där har ni en Jag mötte Lassie-historia att berätta när ni är bakis på midsommardagen.
Dinosaur Jr. – the Wagon
I början/mitten av 90talet när jag borde ha tyckt om Dinosaur Jr. var jag inte helt övertygad. Nu däremot, såld. Otroliga melodier, och så lite shoegaze-känsla på det. Såklart inte i närheten av my bloody valentine, men ändå. Jag tror jag skrivit om alla mina Dinosaur Jr-historier tidigare. Eller kanske inte om när jag gav bort ”Fossiles”, som var jättesvår att få tag på, till en tjej jag var ihop med och sen tog det slut. Då var jag ledsen, lite för att det tog slut med en tjej men mest för att jag inte skulle kunna lyssna på ”Fossiles”.
Nirvana – In Bloom
Inte mycket att skriva om det här, enkel och rak popmusik. Man undrar ju hur det hade utvecklats om Kurt Cobain inte tröttnat på allt. Kanske hade det blivit fantastiskt, eller så hade de knasat till det som Beatles gjorde. Varsågod för unpopular opinion… J
Sonic Youth – Sugar Kane
Ok, nu börjar se en röd tråd i det här blandbandet. Artister som jag inte riktigt uppskattade när det begav sig, men som jag nu verkligen gillar. I varje fall vissa låtar. Ännu har kag inte tagit till mig hela Sonic Youths låtkatalog, men den här gillar jag verkligen. Kanske för att den handlar om socker. Hur det än är med det så jag snurrade Sonic Youths skivor på många hemmafester i Nyköping. Ibland uppblandade med Dinosaur Jr, och ibland kom något lokalt bands demokassett.
Pixies – Velouria
Ett band som jag faktiskt gillade när det begav sig, och som jag inte riktigt fattade hur stora de var i för många band som kom efter. Kurt Cobain sa i många intervjuer att det var Pixies som inspirerade honom att starta Nirvana.
Förra året fyllde Bossanova 30 år och för att fira köpte jag special-utgåvan i röd vinyl. Alldeles för dyrt, men värt varenda krona att lyssna på Velouria på min bärbara vinylspelare.
Popsicle – Sunkissed
Jag har varit lite trött på Popsicle senaste åren. Länge gick jag runt och förnekade det och trodde att det skulle gå över av sig självt. För att hitta tillbaka försökte jag lyssna på Andreas Mattsson solo-projekt. Jag såg dem också live två gånger på deras återföreningsturné. Men det skavde fortfarande och jag kunde inte sätta fingret på vad som inte kändes bra. Sen satte jag på Sunkissed för första gången på bra länge. Och plötsligt såg jag ljust igen.
Eller så var det att det sammanföll med att sommaren och solen kom, ingen vet. Allra minst jag.
The Rentals – 1000 Seasons
Avfällningar från Weezer, och från några andra svåra amerikanska indieband med en förkärlek för analogsynthar och fioler. Första och andra skivan helt magiska. Ganska smala och svåra låtar på de senare skivorna, och så kommer det ett och annat guldkorn även på dessa. Bland annat den här låten.
Sjukaste är att alla medlemmar i bandet verkade så oerhört svåra och otillgängliga, men nu är huvudpersonen typ fastighetsmäklare vid sidan av och en av originalmedlemmarna är delstatspolitiker för republikanerna.
Martin L. Gore – Compulsion
När jag var liten lyssnade jag en del på Depeche Mode, ni som hängt med från starten vet ju det. Och för er nya kommer det säkert inte som en chock. På den tiden fanns det en konstruerad ”konflikt” mellan de som höll Vince Clark högst och de som tyckte Martin L Gore i princip var gud. Hade du frågat mig då hade jag nog sagt Vince Clark, han skrev ju trots allt Just Can’t Get Enough. Sedan gick han vidare och gjorde ytterligare succé i band som Yazoo och Erasure. Skorna fylldes snabbt av Martin L Gore, och idag är väl konflikten i det närmaste glömd.
För de som älskade Martin L Gore fanns det en nästa mytisk skiva/ep. Jag lyckades få tag på ett kassettband av någon kompis kompis, som i sin tur typ hade köpt den på plattan i Stockholm och smugglat den till Nyköping. Så kändes det i alla fall. Sen när jag kunde åka till Stockholm själv insåg jag snabbt att de flest skivor gick att hitta Mega. Som i och för sig låg på plattan, men inte mer spännande än så.
a-ha – The Sun Always Shines On T.V.
Ja, vad ska man säga. Norges snyggaste man, möjligen efter Sondre Lerche, och melodier att dö för. Just den här lyssnade jag mycket på i bilen på väg upp till Fjätervålen. Och, av någon anledning, Time after Time med Cyndi Lauper. Men fina minnen, och så handlar den ju om solen. Eller egentligen handlar den väl om tv. Texterna är kanske inte deras starkaste sida.
Röyksopp – What Else Is There?
Karin Dreijer dyker upp på blandbandet igen. Den här gången tillsammans med Röyksopp. Mycket Norge nu. Kan bero på att det varit mycket med Norge på jobbet senaste tiden. Allt hänger ihop. Och jag tror man kan dansa till den här låten, lite drömskt och flytande. Lite som man gör en midsommarnatt. Så dansa i väg nu mina musikälskare.
Nästa vecka är det halvtid och då blir det lite specialare och annat kul. Så länge kan du klicka här för att höra veckans blandband v25 (och alla andra blandband såklart).