Veckans blandband v1

Premiärblandbandet är klart! Känns lite pirrigt att börja den här resan mot ett blandband i veckan, som ett litet musiktips från mig till dig. Förhoppningsvis får jag ihop det och förhoppningsvis hittar du lite ny musik. Under året kommer jag säkert ta lite hjälp från vänner och bekanta, och kanske också någon liten genväg.

Tanken är alltså att sätta ihop 12 - 14 låtar per vecka i en Spotify-lista, och sedan skriva lite om varje låt här. Länken till veckans blandband finns i slutet av inlägget. Antingen läser du om låtarna första och lyssnar sedan, eller så läser du om låtarna samtidigt som de smeker dina trumhinnor. Hur du än gör så tror jag du kommer från bra tips om låtar du inte hört, låtar du hört men glömt bort och kanske låtar du önskar att du inte hört.

Gillar du listan får du gärna dela den vidare till dina vänner! Nu kör vi.

the KLF - Justified & Ancient

KLF, ett konstprojekt förklätt till ett musikband som försvann från musikscenen och ska, enligt uppgift, ha bränt alla sina mastertejper så att deras musik inte ska kunna ges ut igen. Inte heller har det gått att hitta dem på Spotify, då och då under åren har någon av deras låtar dykt upp, men försvunnit rätt snabbt. Fram tills nu! Sedan den 1 januari finns en sorts samlingsskiva med åtta låtar, inklusive valet till den här veckans blandband “Justified & Ancient” där countrysångerska Tammy Wynette står för sången. Hon gick bort alldeles för tidigt några år efter låten släpptes, men jag kan rekommendera att lyssna på lite av hennes andra musik också.

KLF bestod av Bill Drummond och Jimmy Cauty. Förutom musik roade de sig bland annat med att lura journalister på konstiga resor, bränna en miljon pund, “stjäla” musik och ha får som symbol för sin grupp. Inte i den ordningen, men ändå. Dessutom gjorde de en rad hits under åren 1987 - 1992, varav flera nådde topplaceringar på listor runt om i världen.

För egen del upptäckte jag dem i samband med skivan “The White Room” från 1991, troligen efter att ha sett någon video på MTV. Oklart om jag verkligen förstod vad jag lyssnade på, men just den här låten tyckte jag redan då var riktigt fin. Så det fick inleda första blandbandet för 2021!

Montt Mardié, Le Sport - Metropolis

Handlar låten om den gamla indieklubben Metropolis? Ingen aning, men jag vill gärna tro det. Med tanke på hur mycket jag gillade, och gillar, indie så borde jag hängt där en hel del. Tror dock inte jag var där mer än ett par, tre gånger. Märkligt, och så här med facit i hand borde jag kanske varit där lite oftare.

Någon som jag tror hängde där rätt ofta är David Pagmar, mer känd(?) som Montt Mardié eller Monty. Låten Metropolis är hämtad från hans andra album, en dubbelskiva med namnet Clocks/Pretenders. Pretenders är tio låtar där han samarbetar med andra artister, bland annat Andreas Mattsson, Hello Saferide och Jens Lekman. Metropolis gör han tillsammans med elektrobandet Le Sport, samarbetet ger låten en fin syntpop-känsla och hade säkerligen fungerat finfint på vilket indie-dansgolv som helst.

Tomas Andersson Wij - Sträck ut dina armar

Här har vi blandbandets första lite nyare låt. I vanliga fall är jag inget stor fan av TAW. Har inget emot hans musik, men har helt enkelt inte lyssnat så mycket på den. Med det sagt tycker jag han verkar vara en rätt intressant och trevlig prick, en sån man tar en öl med och trivs. Fast vad vet jag?

Låt påminner mig om något eller ger en känsla av nostalgi. Kan vara att han sjunger om rökiga caféer i Stockholm 1993 och Beck. Nu började jag och hänga i Stockholm först 1997 och på den tiden lyssnade jag nog mer på Kent och Cardigans (även om Becks “Loser” fortfarande var en favorit 1997). Första gången jag hörde låten var i en liveversion på P4 Stockholm och gag vet inte exakt vad, men något i låten fångade mig. Så den fick vara med på blandbandet.

Azure Blue - The Catcher in the Rye

Mmm, J D Salinger-referenser är sällan fel. Ännu mindre fel när det kommer i synthpop-form. Låten är en riktigt fin popdänga med en melodi som tar tag i en och bjuder på en fin resa. Efter den här låten så kom det några till bra låtar från Azure Blue, men det har varit tyst ett tag nu, förutom en sorts jullåt från början av december.

En gång såg jag honom - jag tror det är ett soloprojekt - live på baren WC på Söder i Stockholm. Oklar scen, men det var någon sorts gatufestival runt Skånegatan och han körde live i ena änden av baren. Ljudet var inte klockrent och alla där var kanske inte stora fans, men han körde The Catcher in the Rye. Sen gick vi nog vidare om jag minns rätt…

The Drowners - Summer Break My Fall

Nu är vi inne på mitt specialintresse. Svensk indie från åren 1992 - 1998. Låten Summer Break My Fall är från 1997, men The Drowners verkade hålla på så sent som 2012 om man får tro Spotify. Hatten av för det!

Låten inleds, som så många svenska indielåtar gjorde på den tiden, med en analogsynth-slinga. Och vilken slinga sen. Enkel och rak, men bedårande. Sedan bygger de på med powerpop-gitarrerna och lite nasal sång så är saken klar. Låten finns i en version utan analogsynth, oklart varför då den inte alls når samma verkshöjd. Så njut av den här nu.

Loosegoats - Drinking by the River

För några år sedan, eller kanske snarare 15 - 20 år, så brukade vi ibland hänga på Klubb Springfield med Marie och Flyer-Jimmy. Innan dess var jag inte så intresserad av skäggrock och country, men det blev man ju snabbt. En gång träffade jag en medlem i Hardy Nilsson i baren, han blev jätteglad att någon kände igen honom. Sen blev han lite sur när jag bara name-droppade låtar som han inte skrivit. Så jag bjöd på en öl som plåster på såren, kan låta klent men med tanke på att jag var student på den tiden så var det en rätt stor uppoffring. Sen träffade jag honom igen på en Andreas Mattsson-konsert på Malmen. Gjorde om samma misstag och bjöd på öl igen…

Men nu var det Loosegoats det skulle handla om. En fin låt som jag tyckte passade in här på listan. Inte mer med det.

OK Go - The One Moment

Låten är bra. Videon till låten är fantastisk. Kolla in den, och de andra. Varje video är ett litet mästerverk.

the Rentals - Waiting

Analogsynthar. Det bästa som hänt musiken någonsin. Där svenska indieband använde Moog, Juno och andra trälådor för att göra slingor tog the Rentals det till en helt annan nivå. Matt Sharp var basist i Weezer, men kände att han inte fick riktigt uttryck för sin kreativa förmåga. Så han slog ihop sin påse med några andra analogsynthare och startade the Rentals. Möjligen hittade de på en historia om att det var barn till amerikanska diplomater stationerade i Prag, eller så har jag fått för mig det för att jag köpte deras första skiva inför en studentresa till nämnda stad. Hur som haver så snurrade skivan många varv den resan.

Största “hiten” var nog Friends of P, men den här lite svängigare.

Club 8 - Everlasting Love

1999 pluggade jag statsvetenskap i Linköping. Och spelade en hel del Championship Manager med Per. När vi spelade brukade vi lyssna på musik, bland annat den här låten. I en passus tyckte vi det lät som att de sjöng “…like Barry Buzan….” det var lite kul för så hette en forskare vi läste om. Nu vet jag att de snarare sjunger något i stil med “…the very persons…” Vi får skylla på kvaliteten på högtalarna.

the Libertines - Can’t Stand Me Now

Ibland tänker jag att jag måste bott i en musikalisk skugga under några år i början 2000-talet. När det begavs så hade jag inget till övers för the Libertines, eller jag hade nog inte ens hört dem. Men nu tar jag igen de missade åren, bland annat med den här låten.

Hole - Violet

Under 90talet missade jag dock inte så mycket. När Sverige stod för den blippiga och lite finstämda indiepopen (såklart med undantag) så kom det rockiga och lite hårdare från USA. Elaka tungor skulle möjligen säga att Hole blev mer kända för att Courney Love var ihop med Kurt Cobain, men jag tycker musiken står fint för sig själv. Lite råbarkat till en början, men med underbara melodier.

the Radio Dept. - You’re Lookin’ at My Guy

Vissa band och låtar gillar man utan att tänka särskilt mycket på varför. the Radio Dept. är ett sådant band. De har gjort bra låtar - och säkert några dåliga - och jag har lyssnat rätt mycket på dem de senaste åren utan att egentligen reflektera så mycket över det. Så kan det vara ibland. Ska kanske läsa på lite mer om dem till nästa gång de åker med på listan, eller så struntar jag i det.

Smashing Pumpkins - Today

Ett av den amerikanska alternativrockens mest kända intro-plink och efterföljande riff? Tror det. När jag var ung så hade vi ett band som hette Farbror Melker Nyk. Vi var verkligen inte så bra, men en låt kunde vi stå mala i timmar (sic) och därmed bli rätt tajta. Det var den här. Och trots det håller den än. De gjorde några större hits senare, och var ju faktiskt och spelade på Gröna Lund häromåret. Men den här låten återvänder jag alltid till och tänker på svettiga replokaler och hemmafester i villor.

Babybird - Back Together

Listan började med ett konstprojekt, och slutar med ett annat. Babybird hade nog inte alla noter i notboken så att säga. Men jäklar vilka fina låtar han fick till när stjärnorna stod rätt. Mest känd är nog “You’re gorgeous”, som jag tror fortfarande spelas på en del bröllop, i alla fall om det är folk i min ålder som gifter sig. Och möjligen har de inte lyssnat på hela texten, men refrängen är ju fin…

Hur som så är det här en annan låt som handlar om olycklig kärlek och förhållanden som skaver lite. Men den finns något fint i Babybirds låtar som ger nostalgiska minnen. Bland annat från Hultsfred 2000 när han spelade i demotältet(!) trots att det bara var några år efter han faktiskt var rätt stor. Jag minns inte riktigt om jag såg konserten eller om det var så att den var försenad och vi tröttande och gick vidare till något annat. Samma år spelade LOK på Hawaii, konstig tid att ha upplevt…

Och till sist: här är listan! Och som sagt, dela gärna om ni gillar den. Tack på förhand!