VB special 2 - tryckare
Då var det dags för special-blandband nummer 2. Och även om det såhär i Corona-tider kan kännas avlägset att dansa tryckare, så tror jag vi alla behöver lite närhet just nu. Så ta någon i din bubbla och ta en lugn svängom där hemma.
Eftersom det var över 25 år sedan jag själv dansade en tryckare senast så är urvalet därefter. Men är du i min ålder, eller äldre, så tror jag du kommer få en fin nostalgitripp när du lyssnar på det här blandbandet. Och ni ungdomar som hittar hit, det gjordes bättre tryckare förr! Det är en objektiv sanning.
Mauro Scocco – Sarah
Det finns ingen mellanstadie- eller högstadiepojke som inte har dansat tryckare med en Sarah (eller Sara) och visksjungit den här låten lite för nära stackars Sarahs (eller Saras) öra. Ingen. Det är en musikalisk och kärleksmässig naturlag. Jag har såklart gjort det, men den Sara (inte Sarah) som drabbades av det i mitt fall var ihop med en äldre kille. Så det var kört redan innan jag började viska ”Inga pojkar sover…”
Sinéad O’Connor – Nothing Compares 2 U
I Västra Skolans matsal var det nog ingen som riktigt greppade mörkret i den här sången. För även om kärleken i en 10 – 11-årings kropp kan vara stark, så känns det som att den i alla fall var lite ljusare än i Sinéads kropp. Och ja jag vet, det är en cover av en Prince-låt. Eller en The Family-låt. Nästa blandband ska vara cover-fritt, jag lovar.
Frankie Goes to Hollywood – The Power of Love
Nu snackar vi power-ballad deluxe. Och vilken jävla pipa Holly Johnson har, otrolig minst sagt. Dock verkar det som att just den här låten förknippas med dåliga minnen, det känns verkligen som att den här hörde jag mest från sidan av dansgolvet. Kanske tittandes avundsjukt på paren som tätt omslingrade flöt fram över golvet. Eller så hittar jag på det minnet, för att allt inte ska vara sockersött och gulligt.
Bryan Adams – (Everything I do) I do it for you
Häromkvällen såg jag ”Waterworld” på Netflix. Inte Kevin Costners starkaste insats. Men han hade några år där när han gjorde en mastodontproduktion om året. Den enda filmen som skapade en rimlig tryckare var Robin Hood, men den var å andra sidan magisk. MAGISK! Undrar hur många hångel Bryan Adams har på sitt samvete? Rimligen Guinness rekordboks-många.
Richard Marx – Right here waiting
Nu är vi inne på finsmakar-tryckarna. Här lämnas inget åt slumpen. Synth-introt, pianot, texten, håret, ja allt. Det är ett mysterium att den inte tog sig högre än plats 7 på den svenska singellistan. Någon borde ställas till svars.
Chris de Burgh – The Lady in Red
Den här låten tog en orimligt stor plats under min uppväxt. Så här i efterhand funderar jag på om det var en smart PR-kupp av skivbolaget att totallansera den hos alla musiklärare på högstadiet. Musiklektion efter musiklektion satt vi och spelade den här låten. Hela klassen fördelades ut på olika instrument, eller delar av instrument. En gång fick jag spela virveltrumma, och en annan elev på bastrumma och en tredje på hi-hat. Jag kan fortfarande texten utantill.