Veckans blandband v48

Hej vad veckorna går! Nu är det bara fyra veckor kvar innan projektet Veckans blandband är i mål. Ljuset i slutet av tunneln. Faktum är att det fortfarande är ganska lätt att hitta nya låtar varje vecka. Den stora utmaningen är att variera artisterna, vilket kanske inte är så konstigt efter nästan 600 låtar…

Och innan ni frågar. Ja, ”den” låten är med på det här blandbandet. Jag funderade länge på om jag skulle inleda med den, men sen hamnade den sist i stället. Så får ni gå ut med ”Helgen v48” på det här blandbandet. Dessutom är det en jullåt med den här veckan, kommer öka andelen jullåtar kommande veckor. Dock lovar jag inte ta med Wham.

Som vanligt så hittar du en länk till veckans blandband v48 på Spotify längst ner i inlägget.

Detektivbyrån – En Annan Typ Av Disco

Ja, sannerligen en annan typ av disco. Oklart om det är super-pretentiöst och därmed bara fånigt, eller om det står på rätt sida och därför är genialt? Hur det än är så har det något. Och därför får det vara med på veckans blandband den här veckan.

Timo Räisänen & Amanda Ginsburg – Julen är här

En jullåt från förra året som jag har väntat 48 veckor på att få ha med på ett blandband. Så likt Gert utbrister jag i ett: ÄNTLIGEN!

Graham Coxon – Bittersweet Bundle of Misery

Det känns som att om Graham Coxon fått skriva mer av Blurs låtar så hade det blivit lite mindre konstigt och kantigt. Finfina gitarrer och enkla popmelodier istället för konstiga orglar och skeva arrangemang. Trallvänligare än så här blir det knappast, och det är väl inte helt fel att anta att det bitterljuva knytet av misär är Graham själv?

The Offspring – Come Out and Play

När det begav sig så var jag inte helt övertygad om att det här var en bra låt. Nu har jag fått lite distans till den tiden och nu kan jag se att den trots allt är en jävla dänga. Kanske påminner den också om att det nu är svårare än någonsin att gå ut och leka. Om man med ”gå ut och leka” menar att träffa folk i sociala sammanhang.

Titiyo – Come Along

Ska jag forcera fram en röd tråd på det här blandbandet så är det nog ”låtar som jag inte ägnade så mycket uppmärksamhet när de kom men som jag nu tycker är finfina” som är temat för veckans blandband v48. Här är de väl Titiyo och Jocke Berg från Kent som har samarbetat och fått fram en Kent-låt, fast med sångerska i stället för sångare. Inget ont om det, tvärtom – en låt som väl fortfarande snurrar en del på P4.

The Wombats – Kill the Director

Brittisk powerpop som väl egentligen är alldeles för välproducerad för sitt eget bästa. Också en konstert på Debaser Slussen som jag fortfarande har sporadiska minnen från, bland annat att det efter konserten var indieklubb och det typ var senast jag dansade på ett dansgolv. Får se när det händer nästa gång…

Marit Bergman – Ibland gråter jag bara för att tiden går

Deppig låttitel med hög igenkänning. Samma depp-nivå som ”I wish I could turn back time” eller ”Get me away from here I’m dying”.

Wyclef Jean – Gone till November

Lyssnar ni noga och med bra hörlurar eller högtalare så hör ni att det är en så jävla tung bas i den här låten. Kan ha varit så att jag spräckte en högtalare i off-baren på Berns när jag spelade den som en tryckare för sent tillkomna gäster från Riche. Förmodligen blandar jag ihop lite olika minnen, men det kan ha varit så att Per Hagman satt vid ett bord och lyssnade.

Liberator – Natural Components of Tears

Röd tråd nummer två verkar vara tårar. Här i ska-skrud från Malmö. Låten blir ju inte sämre av att Liberator är stora fans av Malmö FF och att MFF kämpar om guldet imorgon (lördag). Tar det guldet kan det bli glädjetårar. Annars kommer det i varje fall bli någon sorts stolthetstårar när Gustav går in med spelarna på Bajen – Kalmar FF.

Glasvegas – Geraldine

På det här blandbandet ville jag ha med en låt med riktigt svulstig arenarock/pop. Så det fick bli Glasvegas. Har noll relation till dem, men det här är en låt som det är svårt att värja sig mot. Tror det är analogsyntarnas fel. Eller det är väl knappast ”riktiga” analogsyntar, men det låter som det.

Laakso – Norrköping

Jag är från Nyköping. Ingen chock för er som har hängt med här ett tag, men jag tänker att det kanske är någon ny som läser det här inlägget. Nyköping är inte mycket att komma med när det gäller musik, det namn som man brukar dra fram är Staffan Hellstrand men han är väl från Kalmar egentligen (en tredje röd tråd?) och har i varje fall inte skrivit någon låt om Nyköping. Jag önskar att det fanns en låt om Nyköping, ibland tänker jag att jag skriva en men jag är för omusikalisk. Så länge lånar jag den här låten. Så stor skillnad är det inte mellan Norrköping och Nyköping, om man bortser från dialekten.

bob hund – Helgen v. 48 (Vinylljud)

Ja, här är den. Känns som att det inte fanns något val.

Klicka här så kommer du till veckans blandband v48 på Spotify!