Veckans blandband v43

Hörrni, vilken vecka va!? Eller i alla fall min vecka. Kan inte minnas när jag for runt så mycket senast. Pandemin är kanske inte över, men nu har jag i alla fall kört en tjänsteresa för första gången på över 18 månader. Resan gick till Oslo, vilket kommer märkas på blandbandet. Resan i kombination med en del annat gör att det känns som att jag blivit överkörd av ett tåg. Men blandbandet ska ut.

Som sagt, blandbandet är svårt präglat av min resa till Oslo. Så mycket norskt, och så lite svenskt för att väga upp. Därutöver lite gammal 90talsmusik. Ungefär som vanligt alltså.

Längst ner inlägget hittar du en länk till Veckans blandband v43 på Spotify. Som vanligt.

Badly Drawn Boy – Something to talk about

Bra låt. Bra film. Hugh Grant spelar en lite mörkare roll än vanligt. Men sen blir det ju romantisk komedi trots allt. Badly Drawn Boy har skrivit en del bra grejer, men efter det här blev det inget mer som är värt att skriva om.

The Smashing Pumpkins – Luna

Jag skrev i veckan en fin rad om att det finns tjejer som jag en gång älskade och som jag nu inte ens minns vad de heter. Den raden ska jag använda till något någon gång. Så länge får ni 90talets finaste kärlekssång. Utan tvekan har jag spelat den för någon tjej, som jag inte längre minns vad hon heter.

kent – VinterNoll2

Vi står inför mörkret. Och inget piggar upp som lite depprock från Eskilstuna.

Sondre Lerche – Two Way Monologue

Ok, nu går vi in i Norge-segmentet. Först ut är Norges snyggaste(?) singer-songwriter. Jag tog den korta versionen, den långa har ett obegripligt långt intro som inte riktigt funkar. Eller, lite funkar det kanske. Vill du lyssna på den istället så klicka här (men du behöver ge den 50 sekunder av din dyrbara tid.)

Kings of Convenience – I’d rather dance with you

Minns ni ”Jag mötte Lassie” som var ett stående inslag i Expressen för en herrans massa år sedan? När läsarna fick skicka in små historier om hur de träffat kändisar, eller på lång och fånig väg typ kände kändisar. Min bästa var att jag känner en som gjorde lumpen med en kille vars pappa är han som skriker ”Fan, helvetes, jävla, skit” när ett Jas störtar under en landning i Linköping. Nu är det nog att jag känner en, som känner Erlend Öye (fast med norskt Ö i efternamnet).

Briskeby – Wide Awake

Jag vet inte vad jag ska säga. Vi fortsätter med det norska temat. Nu en stadsdel i Oslo, som också är en grupp. De hade en eller två hitar, det här är den som kanske var en hit. I mitt tycke bättre än den som var en hit. Hiten kan du lyssna på om du klickar här.

Lene Marlin – Unforgivable Sinner

Hon satt vid vattnet. Och det blev en stor hit. Men det var faktiskt hennes andra singel. Det här är original-Lene Marlin. Och hittar du en låt som låter mer 90tals-radio-hit än den här så bjuder jag på en öl. ”Torn” räknas inte.

Henrik Berggren – Hold on to your dreams

Jag har tidigare haft med några Broder Daniel-låtar på veckans blandband. Kanske inte så många som det borde vara med tanke på hur stor del de var av mitt musikaliska liv under slutet av 90talet. Och vilken modemässig, och frisyrmässig, inspiration Henrik Berggren var en bit in på 00talet – förutom några pauser för utflykter till det militära. Ibland kunde man se honom på konserter ute på universitetet. Han satt vid ett bord med någon eller några tjejer och drack öl. Vi andra hovrade runt honom, men vågade aldrig riktigt gå fram. Ibland tänker jag att man kanske borde gått fram, sen tänker jag att han nog uppskattade att halvvuxna, halvfulla studenter inte störde honom.

Jumper – När hela världen står utanför

Det skulle vara så himla kul att få veta vad medlemmarna i Jumper gör idag. Är de mellanchefer? Jobbar de som konsulter? Bor de kvar i Kristinehamn? Eller gör de som Rednex och kör Oktoberfest-gig i ett tält på Youngstorget i Oslo? Vet någon? Och varför är det vågljud i slutet på låten?

Pontus & Amerikaner – Elvis och astronauter

Jag har inget på det här. Bra låt, första riffen kan lura en att tro att det är ledmotivet till Friends. Men sen får man en fin berättelse om en granne, som tydligen är rätt snygg men inte gillar hög musik. Och så möter hon sin granne som tydligen har en rätt fin LSD-tripp. Ja, det skrevs bättre texter förr. Och varför är det bowling-ljud efter refrängen?

Kyle Andrews – You are my person

En låt som inte är från Norge, 90talet eller passar på Oktoberfester. Faktum är att jag var tvungen att byta ut några låtar från första urvalet, det var alldeles för knasigt. Så då fick det bli en ny låt, från en gammal favorit. Om man med gammal menar en artist som jag upptäckte för en sex – sju år sedan.

Knaslåtarna? Klicka här, här och här. På egen risk.

Vill du välja den trygga vägen och lyssna på Veckans blandband v34 så klickar du här.